Spain 2

Statsskick och politik


Enligt författningen, som godkändes i en folkomröstning 1978, är Spanien en
ärftlig monarki med kungen som statsöverhuvud. han utser premiärministern och
på den senares inråd de övriga regeringsledamötena.
Regeringen är ansvarig inför Cortes Generales, ett parlament med två kamrar.
Deputeradekammaren har 350 ledamöter, som väljs för fyra år enligt en
proportionell metod; partierna måste klara en treprocentsspärr för att bli
representerade i kammaren. Senaten har 302 ledamöten, varav 255 väljs direkt
och resten av de autonoma regionernas församlingar. Det finns 17 autonoma
regioner med egna regionala parlament och regeringar.
År 1982 erövrade PSOE ((Partido Socialista) spansk socialistparti)
regeringsmakten, som de behållit trots flera motgångar. Att detta lyckats är till
stor del Felipe Gonzáles förtjänst. Under hans ledning har partiet lämnat en rad
gamla socialistiska dogmer. Redan 1979 krävde han att marxismen skulle strykas
ur partiprogrammet, vilket accepterades först efter hård strid. Trots att PSOE
förlorade sin majoritet i 1993 års val kunde Gonzáles bilda en minoritetsregering
av socialister och partilösa. Han stöddes av de moderata baskiska och katalanska
nationalisterna, men båda vägrade ingå i en koalition med socialisterna. Den
borgerliga oppositionen är organiserade i PP (( Partido Popular) Folkpartiet), som
är ett högerparti och CDS ((Centro democratico y social).
Vänsteroppositionen utgörs främst av IU ((Izquierda Unida) Förenade vänstern) i
vilket bl.a. PCE ( Kommunistpartiet ) ingår.
Rättsväsen

Rättsordningen i Spanien är i huvudsak kodifierad, med bl.a. civillag, handelslag,
strafflag, civilprosseslag och straffprocesslag. Lokala avvikelser förekommer,
särskilt inom familje- och arvsrätten. Domstolsväsendet består av
Författningsdomstolen, Högsta domstolen (Tribunal supremo) och ett antal olika
lägre insatser. Under de senaste åren har rättsutvecklingen i Spanien påverkats av
landets medlemskap i EU.



Av : Peter Sztankovits
&
Marika Raudasoja
Spsa 2 Samhälle